Ont i ryggen, torra händer, trasiga naglar, ömma fingertoppar fulla med svinto, blöta fötter...
Tja kan det blit bättre?
Sitter på "lunchrast" just nu och ojar mig över min olycka.
Igår kväll satte jag mig på en buss till Hedesunda och har sovit hos mor och far inatt. Det blir nog en natt till då jag har en del att stå i.
Jag försöker liksom koncentrera mig på det jag gör, tvättar en lucka, skurar en ugn. Jag vill inte gärna se på helheten i det jag gör. Håller nämligen på och flyttstädar min döda mormors lägenhet, vilket jag även gjorde en stund igår kväll.
Det är rätt makabert ändå, här står jag i en tom lägenhet, som ändå är fylld av en massa saker. Småsaker, bråte som ska kastas, ja det mesta iaf. Men knappt några möbler. Jag har inte ens varit här sen mormor gick bort så det känns rätt jobbigt. Det kom liksom som en chock igår när jag klev innanför dörren. Ja en del tårar kom, men mest klagoljud... Fast kanske är det ett rätt bra sätt att handskas med det hela.

Önskar bara att ja inte behövde va ensam nu:/
Den som kom hit med en flaska vin nu och höll mig sällskap i mitt eviga flyttstädande skulle vara min HJÄLTE!